Kullavikare är vi alla
och seglar gör vi varje dag
och när vi hör ett startskott knalla
då samlas vi i muntert lag

När havet vredgas och när böljan den går vit
då samlas stora seglarskaror hit
För att få knyta starka vänskapsband
Uppå Kullavikens strand
Bland skär och kobbar och karga stränder
min håg jag vänder till Kullavik
När vinden viner i vita segel
och stormen ryter är det min musik
Seglare komma från fjärran stränder
för att få tävla i ädel kamp
När solen blänker och skummet stänker
Mot kala klippor i Kullavik

Vinden och vågen ha dansat vårt Halland,
jämnat dess slätter och format dess strand.
Ginsten på våren och ljungen om hösten,
pryder dess hedar och smeker dess barm.

Idogt ha fädren det odlat och vårdat,
Åkrar ha brutits i möda och svett,
fälten, som giva oss gyllene skördar,
bölja kring foten av hövdingens hög.

Nordpå går Nordan bland urbergets klippor.
Sydpå går Sunnan från blånande ås.
Västan om sommar´n bland dynerna leker.
Östan går fram över sjöar och skog.

Text: Walter Höijer